söndag 3 januari 2010

Kopiera

Det räcker nu. Det måste ta slut. Vem ska ta hand om mitt liv om inte jag? Största delen är redan förbrukad.
Tänker tillbaka och inser att jag har mig själv att skylla. Det har handlat om att passa in, se till att inte sticka ut. När livet levs genom att kopiera andras beteende så försvinner snart det som är jag.

Det unika som en gång gjorde mig till den jag är, det är borta.
Försvann i maskinen som blev jag. Delarna anpassade sig till varandra och bildade något nytt. Massproduktion slog ut raritet.

Nu börjar det bli sent. För sent? Svaret finns i mig. I min raritetsspillra långt därinne. Måste hitta den spillran och kopiera upp den till att bilda en helhet. Helheten som jag vill vara resten av livet.

Jag bestämmer. Det är dags. Originalet ska slutföra det kopian inte klarat. Ta hand om mig.

5 kommentarer:

  1. bra text gillar kraften i texten och kampen över att återvinna självet. bra text

    SvaraRadera
  2. Fint beskrivet om kopieringssituationen.Tyckte mycket om den sista meningen i texten.Gav hopp.

    SvaraRadera
  3. Gillar! Speciellt ordet raritetsspillra!

    SvaraRadera
  4. Alla människor är unika och borde så förbli, men tyvärr krossar media och människor viljan att vara egen.

    SvaraRadera
  5. Alla människor är unika och borde så få förbli utan att media eller andra människor påverkar till att bli en som hamnar i ett fack där alla är kopierade.

    SvaraRadera

Vill du lämna ett bevis på att du varit här och läst vad jag skrivit? Vad kul, gör gärna det!