måndag 25 januari 2010

Panikslagen måndag

Idag är ingen bra dag. Stålsatte mig inför att ringa vårdcentralen för att förlängd sjukskrivning. Vad händer? Läkaren är inte där! Återkommer imorgon. Jag rasade ihop i min redan söndertrasade känsla av hopplöshet.
Jag är så rädd att behöva gå tillbaka till jobbet. Paniken växer vid blotta tanken.

Den starka person som varit jag är borta. Nu finns där en liten ynklig ersättare.
En vikarie som är ett litet barn. Kan inte ta mig för nånting.
Hjärtat dunkar. Magen värker. Kan inte sova.

Snurrar. Vrider. Vänder. Men hur ska det gå? Vad ska det bli av oss?
Vågar jag ta steget som kommer att ändra så mycket?
Kan inte besluta på egen hand. Måste ta hänsyn. Måste få hälp.
Mest av allt måste jag.

Lyfta stenen som ligger tungt i mitt bröst. Spetta bort ångesten.
Bädda in magen i bomull. Låta hjärtat slå.
I vår takt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Vill du lämna ett bevis på att du varit här och läst vad jag skrivit? Vad kul, gör gärna det!