måndag 8 februari 2010

En användbar egenskap

Milla ser ut genom fönstret. Det är varmt i klassrummet. Solen strålar in och värmer upp mellanstadieklassen. Svettiga, blivande tonåringar. Lukten är speciell och inte av den angenäma sorten.

Därute springer en massa småglin omkring. Den nybyggda lekställningen används till det den ska. Nu när det är skola och dag. På kvällarna fylls den av tjuvrökande sjuor som går dit för att vara ifred på förbjuden mark. Sexorna letar sig trevande dit också. Tjejerna vill träffa högstadiekillar och kanske få en chans att hänga med nån av de tuffaste tjejerna. Som Angelica. Den som alla vill ha som bästis. Inte killarna, förstås. De vill helt andra saker med henne.

Milla sneglar på Tompa. Han är en av dem som beter sig som idioter när Angelica är i närheten. Tuffa Tompa. Hon fnyser för sig själv. Jossan tittar på henne med undrande blick. Milla bara skakar på huvet och försöker koncentrera sig på det hon ska göra. Skriva uppsats. Åh, hon skulle kunna skriva hur mycket som helst. Om det hade handlat om nåt viktigt. Inte om vad hon vill bli för nåt. Vilket yrke hon skulle vilja ha i framtiden. Biggan, deras trista klassföreståndare, har verkligen taskig fantasi.

Tänk om de hade fått skriva fritt, om precis vad de vill. Milla vet hur långt det skulle kunna bli. En bok. Men vill hon? Hon är inte säker på det. Vill hon att alla ska få veta hur hon känner, hur hon mår? Är det inte bättre att fortsätta vara den Milla folk tror att hon är? Den som säger ifrån. Om allt och till alla. Försvarar dem som behöver det och skäller på lärarna när hon tycker att nåt är fel. Speciellt om det gäller orättvisor. Hon hatar det! Både orättvisorna och att hon är som hon är. Hon längtar tillbaka till den blyga tjejen hon var innan.

Jag är förbannat duktig på att dölja mig själv, tänker hon nu. Alla tror att jag är så himla stark och klarar av allt. Skolan går som en dans. Jo, det gör den väl, men ändå. Jag har tur som har så lätt för mig. Hade jag inte det hade jag aldrig orkat. Kan inte nån fatta det?
Jag vill inte vara vuxen. Jag är för helvete bara 12 år! Milla kokar inombords. Utåt visar hon ingenting. Inte nu. En egenskap hon lagt sig till med. Hon är duktig.

5 kommentarer:

  1. Trevligt att träffa Din duktiga Milla! (Men attans att min tjej dök upp och OCKSÅ hette Milla.) Bra igenkänningspotential i texten tycker jag.

    SvaraRadera
  2. Det är inte lätt att vara barn eller vuxen alla gånger. Många hamnar i duktighetsfällan.

    Du har en utmärkelse att hämta på min blogg:)

    SvaraRadera
  3. Jag kan känna igen mig i henne. Jag var också en blyg tjej som visade en fasad i skolan av styrka.
    Bra skrivet!

    SvaraRadera
  4. Vi är visst flera som känner igen oss...

    SvaraRadera
  5. Tyvärr är det väl så, att vi är många som känner igen oss. För egen del så hjälper det till i skrivandet just nu :-)

    SvaraRadera

Vill du lämna ett bevis på att du varit här och läst vad jag skrivit? Vad kul, gör gärna det!