söndag 14 februari 2010

Förälskelse

Tuffa gänget hänger på lekplatsen. Skolans lekplats. Milla kan inte låta bli att småle för sig själv när hon tänker på det. Himla tufft. Sitta på gungorna som är gjorda för småglinen. Gömma sig under rutschbanan för att ingen vuxen ska se att de röker. Andra får gärna se. Tjejerna blåser ut röken snabbare än de får in den. Halsbloss har de inte lärt sig än. Jo, Angelica, förstås. Den som annars brukar hänga med de äldre killarna, hon som till och med åker med i deras bilar. Ikväll har hon kommit hit, till killarnas förtjusning.

De är så löjliga. Fattar de inte att hon inte är ett skit intresserad av dem? Varför skulle hon vara det? Finniga, barnsliga killarna i klassen, vad tror de? När man kan få följa med nån som har körkort, som kan ta en bort från hålan en stund. Milla vet inte om hon ska känna avund eller bara tycka att Angelica är korkad som ställer upp. Milla är inte dummare än att hon förstår vad de killarna vill med henne. Hon misstänker att det inte är hennes sällskap som samtalspartner de är ute efter. Angelica är den som är mest utvecklad i klassen, åtminstone i kroppen, tänker Milla. Hon fick bröst redan i fyran. Killarna retade henne men de gjorde allt för att få klämma. Nyfikna och kåta redan då. Fast det fattade de säkert inte då, korkskallarna.

Tompa är en av dem som dreglar över Angelica. Milla kan se det när hon står en bit bort och iakttar dem. Mest är det honom hon tittar på. Hon kan inte hjälpa det. Egentligen vill hon inte. Hon vill inte känna så här för honom. Han är inget att ha. Det säger Jossan, hennes bästa kompis, i alla fall. Milla vet att det nog är så. Han är en av de som sitter längst bak och stör på lektionerna. Som snusar och dricker öl. Åker trimmad moppe och skrämmer slag på gamla tanter.

Varför kan jag inte bli kär i nån som Niklas istället? Han är lugn och sköter sig, som de vuxna skulle ha sagt. Till och med Millas egen mamma skulle kunna häva ur sig nåt sånt. Men Niklas är för snäll, han är en sån man bara vill vara kompis med. Det pirrar inte när jag ser på honom, tänker hon. Inte som när Tompa är i närheten. Just då råkar han lyfta på huvudet och se rakt på henne. ”Varför står du där och glor? Kom hit och ta ett bloss.”

Milla rodnar. Det känns som att alla ser vad som händer i henne. Hur hjärtat slår extraslag. Hur hon tvekar. Jossan puttar till henne på armen. ”Ska du verkligen gå dit?” Milla ser på henne. ”Jag måste” svarar hon.

4 kommentarer:

  1. Lika fantastisk text som alltid.
    Känner så väl igen både ord och skeenden från min egen ungdom. Jag var en av dem som undvek det där gänget.

    SvaraRadera
  2. Varför var de "tuffa" killarna mycket intressantare? Du har fångat tankarna hos Milla bra, känns realistiskt.

    SvaraRadera
  3. Först gör hon sig lustig över "tuffa gänget" - men när hon får en invit så går hon dit. Ack, detta oförstånd som hör förälskelsen till... Bra berättat.

    SvaraRadera

Vill du lämna ett bevis på att du varit här och läst vad jag skrivit? Vad kul, gör gärna det!