fredag 12 februari 2010

Muskler

Henke ser på sin bror genom det tjocka glaset. Trots sina svällande muskler ser han liten ut där han sitter i sin grå fängelseutstyrsel. Liten och grå. Tvärtemot vad han vill vara, tänker Henke.

Tompa är brodern som alltid fått stå i centrum. Han har liksom krävt det redan från början. Henke minns hur det var när han föddes. Hur hans mormor bodde hos dem när mamma var på sjukhus. Hon låg inne ett tag innan det var dags, det var nåt som inte var som det skulle. Mormor kan inte laga mat så det var havregrynsgröt och mackor som gällde om man skulle slippa gå hungrig. Flera gånger om dan.Tack gode Gud för maten i skolan, tänkte han nu när han mindes det.

Tompa föddes med hjärtfel. Det upptäckte de efter ett par dagar. Han orkade inte äta och bara skrek. Skrek så han blev blå. Hans skrynkliga lilla ansikte vrålade av ilska redan då

Mamma var alldeles förtvivlad och bara lipade. Pappa försökte trösta men han klarade det inte så bra. Han försvann snabbt ut och letade upp sina kompisar istället. Det fanns alltid nån bar man kunde sitta på och beklaga sig över orättvisorna i livet. Henke visste hur det funkade. Ibland hade han fått följa med, fast han bara var 5 år.

Morsan daddade honom, farsan var som han var. Alltid tänka på att Thomas var lite känslig. ”Det förstår du väl att du måste ta hand om din bror lite extra?”

Nog fan hade han fått göra det. Från han började i skolan tills nu. Klasskompisar som retades för att Tompa inte orkade spela fotboll, tjejer som tyckte han var en liten mes. Hämta honom på krogen när han råkat i slagsmål med nån som kallat honom Lilleputt. Plocka hem honom från fyllecellen när han hinkat i sig mer än han tål. Han var jävligt trött på det.

Ändå satt han här. På besök i fängelset. För att Tompa hade bett honom komma. Bett honom om hjälp med att lösa ett ”litet problem”. När han berättade om Nico och vad det var han ville ha så sa Henke nej direkt. ”Aldrig livet att jag befattar mig med det. Du kan lösa ditt skitliv bäst du vill, se för helvete till att bli vuxen nån gång!”

Tompa hade tittat på honom med sin lessen-blick och fast Henke vet att det är manipulation på hög nivå hade han till slut gått på det. Han lovade att hjälpa honom med detta men sen fick han klara sig själv. ”Fattar du det?” väste han in i luren den gången.

Nu är han tillbaka för att tala om att han träffat Nico och för att berätta vad det är hans bror har försatt honom i för situation. Han vill gnida in det i skinnet på honom, riva hans stubbiga haka med det. Du ska minsann veta vad det är du utsätter mig för. Din bror. Snacka om att du ska få höra det resten av livet.

Han ser på sin bror och lyfter luren så han kan prata med honom där på andra sidan.

1 kommentar:

  1. Hallå!! Vad hade han blivit försatt i för situation? Kommer det en fortsättning? Är ganska allergisk mot inskjutna återblickar men den här fungerar bra.

    SvaraRadera

Vill du lämna ett bevis på att du varit här och läst vad jag skrivit? Vad kul, gör gärna det!