måndag 8 mars 2010

Ge tillbaka

Min bläckfisk
Det finns åtta armar som slingrar sig runt min kropp.
Krävande, kramande lemmar.
Vill ha kärlek och ömhet, vill ha uppmärksamhet och tid.
Några starkare och längre än andra, med vassare armbågar:
Jag vill mest, se mig!
En annan mjukare och undflyende, men med samma önskan.
Krama mig, titta vad jag gjort.

Dessa armar kramar musten ur mig, tar all min kraft.
Jag orkar inte se eller lyssna, låt mig vara!
Släpp taget, låt mig andas.

Dessa armar ger mig styrka, ger mig kraft.
Kraft att orka se och lyssna, kom hit!
Krama om mig, hjälp mig andas.

2 kommentarer:

  1. Förstår dubbelheten, både oerhört jobbigt och oerhört härligt. Fin text!

    SvaraRadera
  2. Haha, vet du jag tror jag känner igen mig i precis det där ;) Och lyckan är ju större än jobbet - spec när man ser tillbaks :D (fast nu tolkde jag den på mitt vis :))

    SvaraRadera

Vill du lämna ett bevis på att du varit här och läst vad jag skrivit? Vad kul, gör gärna det!