lördag 25 september 2010

Folket samlas

Redan på långt håll kände Milla att det var nåt som var fel. Väldigt fel. Hon och Jossan hade varit på biblioteket och lånat böcker. Rättare sagt; Milla hade lånat, Jossan hade bara hängt med hörlurar på vid skivhyllan.
Nu skulle de först hem och lämna av alla böckerna - som Milla redan längtade efter att få börja läsa - sen skulle de dra vidare till fotbollsplanen. Killarna i klassen hade träning ikväll.

När de kom runt hörnet vid skoaffären såg de att det var en folksamling i andra änden av torget. Den ände där a-lagarna brukar sitta. Dit Milla inte vill gå. Hon vill inte ens titta åt det hållet. Hon är rädd för vad hon ska hitta där.

Nu känner hon att det hemska nog är på gång. När människorna där famme rör lite på sig så ser hon nåt hon känner igen. En rutig väska. En sån som pappa har sina jobbarmackor och termos i.
Den ligger på marken som en övergiven, överkörd fågel. Just så känner hon sig nu. Milla önskar att hon kunde vara den fågeln. Ögonblicket innan den träffas av bilen, när den fortfarande kan flyga. Långt därifrån.

Hon står som fastfrusen i marken. Jossan tittar på henne i smyg. - Vad är det Milla?
- Inget. Kom, vi går andra hållet istället. Hon drar med sig Jossan tillbaka runt hörnet. Just när hon tror att hon klarat det så känner hon en stickande blick i nacken. Utan att kunna stå emot vänder hon sig om. Pappa har precis fått hjälp upp från marken. Någon lyfter hans cykel och leder den mot järnaffären. Millas klassföreståndare, Peder, ser på henne samtidigt som han lutar cykeln mot väggen.

Hon vet inte om det är bra eller dåligt men hon vill därifrån fort som bara den. Innan Jossan fattar vad som hänt. Imorgon är en annan dag. Hon får ta den som den kommer. Som hon brukar.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

4 kommentarer:

  1. Spännande! Kan man få läsa lite till?? Jag kände hennes ångest, stackars tös...

    SvaraRadera
  2. Det är den här tjejen som troligen kommer att vara huvudperson i mitt skrivande framåt så förhoppningsvis blir det en bok till slut. Lovar dig ett signerat ex :-)

    SvaraRadera
  3. Kul att du har ett skrivprojekt på gång!
    Barn känner sig utlämnade i vissa situationer, jag antar att det var en del i denna som vi inte fick veta...

    SvaraRadera
  4. Intressant text. Lycka till med projektet.

    SvaraRadera

Vill du lämna ett bevis på att du varit här och läst vad jag skrivit? Vad kul, gör gärna det!