lördag 11 september 2010

Förvandlad och försvunnen

Det var för tre dagar sedan det hände. Milla såg på Morgan och kunde inte riktigt se vem det var. Han hade precis sagt nåt som hon inte förstod.
- Vad sa du? frågade hon.
Han upprepade det han just sagt och som i en långsamt uppspelad repris såg hon hur han löstes upp i kanterna och blev nån annan. En främling satt i hennes favoritfåtölj och rabblade ord hon inte förstod. Hon ville inte höra. Vem vill lyssna på en vilt främmande människas hårda ord om "rycka upp sig, ta sig i kragen och se framåt"?
Milla vände blicken mot fönstret, resten av hennes sinnen såg till att stängas igen. Där ute flög ett stråk av gäss. Plogade sig fram med blicken redan i söder.
De ser framåt, tänkte hon när förlamningen släppte. Vid det laget hade både gässen och Morgan förvunnit för längesen.

Milla satt ensam kvar i stugan. Hon lyssnade både utåt och inåt. Lika tyst överallt.

3 kommentarer:

  1. Fint, tyckte om gässen. De ser framåt bra

    SvaraRadera
  2. Jag tycker det där är så grymt häftigt...att den man tittar på plötsligt ändrar utseende när man iakttar honom eller henne länge.
    Men det verkar som om inte alla människor kan göra den där förvandlingen, bara vissa.
    Vill veta mer om Milla

    SvaraRadera
  3. Tackar tackar!

    Gillar ditt sätt att skriva!

    Det där med att ta sig i kragen eller skärpa sig...
    En läkare sa till mig att hur gärna man än vill det kanske det inte går. Just då.
    För i bland har man ingen krage att ta sig i.
    Heller ingen skärp...

    SvaraRadera

Vill du lämna ett bevis på att du varit här och läst vad jag skrivit? Vad kul, gör gärna det!