fredag 24 september 2010

Hur många tonåringar klarar man på en gång?

Vi har varit lyckligt förskonade från tonårsproblem med äldsten (är det för att det är en han?), de två nästkommande har också klarat sig (och oss) igenom de första tre åren med bara små glidtacklingar då och då.
Nu... Ojojojojoj...

Glidarna har helt plötsligt fått små taggar som hindrar dem från att smidigt ta sig fram. Nu studsar de liksom istället. Som hårda gummibollar - mer baskettyp - kommer de tillbaka. Om och om igen. Det fräser och spottar om dem. Som om inte det vore nog så är nästminstingen redan där. Hon är bara 12 men nog sjutton var hon tvungen att vara snabb som vanligt!

Idag kom hon smygande till jobbet (mitt då...) på väg till bussen. En liten inbakad fläta önskades i luggen (skolfotografering idag = viktigt hur man ser ut). Mamsen fixade och sen blev dottern sittande i stolen. Tittade under den uppsatta luggen och frågade om hon var tvungen att vara med på gympan idag. "Varför inte?" undrade ju mamsen då.
- Jag har så ont i halsen och vi har orientering och det är svinkallt ute... (Typ 8-9º)
- Ånä, du lilla. Du hade ont igår också och då tränade du fotboll så du var helt slut och stack iväg och spelade ännu mer efter det. Då kan du vara med idag men ta det lugnt. Eller huuuuuur? Nu kikade jag under lugg för min är inte uppsatt.
- Jaha, då får jag väl gå hem och packa då... Sur blick, suck och smäll i kontorsdörren och borta var hon.
Va? Hon hade inte ens tänkt tanken att jag skulle säga nej. Grrrr...

OBS. Jag vet att det är dumt att träna när man har ont i halsen, men man kan gå, det är inte sååå farligt :-)

Läs även andra bloggares åsikter om ,

3 kommentarer:

  1. Dom är luriga som små tonåringarna!

    SvaraRadera
  2. Dom är luriga DOM små tonåringarna ska det vara :D

    SvaraRadera
  3. Gummibollar a'la baskettyp :) Ja, precis så är en del. Och som förälder ser man definitivt inte charmen :S
    Sen är de så väldigt olika. Trean var den jag krockade mest med (nu är han 22 och vi är bästa vänner, men det var lång väg dit), ettan hade sitt när hon var sex(!) år, tvåan var "normal" och fyran är så mild och glad att jag bågnar. Han liksom läser mina tankar och hjälper till innan jag har öppnat munnen. Jag väntar på skrällen... ;)
    Hoppas du får en riktigt go' helg.

    SvaraRadera

Vill du lämna ett bevis på att du varit här och läst vad jag skrivit? Vad kul, gör gärna det!