onsdag 22 september 2010

Jag har gjort en deal

Ska jag vara riktigt ärlig så kanske det inte räknas som deal när man bestämmer allt själv. Eller vad säger ni?

I alla fall, jag (aka satkärringen i förra inlägget) sa till resten av familjen vad som gäller i fortsättningen. Råkade säkert informera grannarna 100 m bort också, den pipan jag använde då går inte av för hackor.

Kortfattat löd det så här; "OK, då gör vi så här... Jag sköter ALLT här hemma, ni behöver inte göra nånting hädanefter. Jag kommer inte att göra nåt för er heller. Det blir inget skjutsande eller fixande. Köpa kläder? Kanske. Mat? Jo, men det blir väl ingen förändring mot innan. Men... Ni ska få se vilken underbart trevlig mamma ni kommer att få när jag inte har tid över till nåt annat än att passa upp på er. Men det gör väl inget? Bara ni har det bra!"

Konstigt nog såg de inte alls glada ut över att slippa sina ålagda sysslor. Gissningsvis såg de framtiden för sig.

Nä, nu räcker det! Mina (OK, våra) ungar har alltid (nästan) ställt upp och skött det mesta här hemma. Jag och maken har handlat och lagat mat, det mesta andra av hushållsarbetet har de skött med den äran. Nu är det helt plötsligt förändring i de blåsande vindarna.

Tre av dem har börjat på nya skolor och har längre dagar. Ett har börjat jobba och är också hemma sent. Lillingen? Ja, hon är som hon är. Familjeråd krävs. Nya scheman ska läggas. Och följas. Annars är den där hemska här för att stanna och det vill jag inte.
Även om hjärtfrekvensen var i stil med den efter ett tufft träningspass så tar jag hellre motionen för att uppnå den.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

2 kommentarer:

  1. Motion verkar mycket bättre än ilskan men jag tror jag ska prova dealen klädinköp mot vissa sysslor. Mina döttrar är vansinnigt irriterande slappa emellanåt.
    Kram på dig

    SvaraRadera
  2. Att boxas är bra mot aggressioner

    SvaraRadera

Vill du lämna ett bevis på att du varit här och läst vad jag skrivit? Vad kul, gör gärna det!