torsdag 2 september 2010

Omstrukturering genom flytt?

Jag känner att det är dags att börja om. Rättare sagt, se till att fortsätta genom att göra en omstart. Jag vill komponera om mitt bloggande. Gå från att vara den offentliga, som skriver det som känns OK att skriva, till att bli den anonyma som kan svänga ihop nåt om nästan allt.

Här är jag anonym. Här hamnar mina texter som ibland känns för utelämnande och egenupplevda  -utan att alltid vara det - för att människor i min närhet ska få läsa dem. Jag är inte mogen för det än.

Hemma... på min blogg på landet... där finns jag med namn och foto. Där går det inte att lämna ut alla roliga eller mindre roliga saker som händer i livet. Saker som jag vill skriva om, som får fingrarna att glöda av lust. Därför blir det lite Skrivpuffar och annat á la Ettie istället. Inte fy skam för den delen. Här får man verkligen respons och det är så kul att läsa alla underbara texter som andra Skrivpuffare delar med sig av.

Frågan är nu... Ska jag flytta hit för gott? Kan jag blanda och ge på samma vis här? Fast mer. Kompositionen blir annorlunda. Fortfarande min, förstås. Och jag gör ju som jag vill med min blogg.
Känner mig splittrad. Hur gör ni andra? Vad tycker ni? Skulle det vara OK att ha en massa annat utöver rena "skrivalster"? Om ni förstår hur jag menar.

5 kommentarer:

  1. Vissa blandar och det är väl helt okej.
    Själv har jag två bloggar från samma profil.
    Det kan väl vara ett alternativ. Funkar bra för mig ialla fall.

    SvaraRadera
  2. Det är bara du som kan bestämma :). Är du tydlig med att "detta är dagbok" och "detta är puff", blir det ju bara en fråga om vad du vill bjuda på. Men att blogga anonymt är skönt, man lämnar genom att skriva och sedan traskar man vidare. Så funkar det för mig på min andra blogg. Jag har valt att ha mina separerade, båda anonyma. På Till A bloggen (jag vet alla undrar över detta konstiga namn, men han sparkade igång mitt skrivande, så enkelt är det) vill jag ha en viss "ton", en viss klang, skriver allt i samma stil här. Vill själv en dag kunna bläddra i denna som om den var en diktbok. Visst är självupplevt, annat är... just annat. Fast ibland inser jag att det är onödigt fegt att inte våga visa båda samtidigt. Flera puffare har hittat mig á la två och står ut ;)
    Nackdelen med anonymbloggandet är att inte stolt kunna visa fram för nära och kära. Man kan inte få allt…. ;)

    SvaraRadera
  3. Jo, jag vet att det bara är jag som kan bestämma och det är svårt att få allt :-). Samtidigt som jag vill vara anonym så vill jag ju så småningom kunna visa upp och stå för allt. Knepigt.
    Två bloggar funkar ju men tiden...

    SvaraRadera
  4. Mitt råd är att du ska separera bloggarna. Ha en skrivpuff blogg för puffar och en offentlig blogg. I skrivpuffbloggen kan du hänvisa till din offentliga blogg om du vill.

    Har du en egen blogg för puffarna behöver du inte känna dig hämmad över vad du skriver i puffarna utan kan känna dig mer fri. Skriver du t ex en puff om en kvinna som har dålig relation till sin syster, så behöver inte dina syskon känna sig utpekade.

    För mig som puffläsare spelar det ingen roll hur du gör. Vill jag prioritera puffläsning så är det enkelt för mig att hoppa över ett inlägg av mer privat karaktär.

    Skriver du ett puffinlägg som du vill visa för resten av världen så är det enkelt att kopiera över det till den officiella bloggen.

    SvaraRadera
  5. Åh, jag ler. Känner igen dina tankar så. Och jag tror långt ifrån vi är ensamma om dem ;)

    Tiden kan vara ett problem, men se inte dina sidor som något som behöver underhållas utan som något som avlastar olika bitar av dig själv. I perioder får det ena eller det andra ta över.

    Vad gäller anonymiteten så är det så lätt att lyfta från det ena, till det andra eller rent av tredje stället, beroende på vad du vill stå för och var. Med tiden vill jag stå för allt mitt, med viss redigering. Men jag kan vänta ;) Eller, det är fel uttryckt, jag står redan för ALLT, men väljer anonymitet i omsorg om mina nära och kära. Jag har valt att skriva, då kan jag bara skriva om mig, vill inte hänga ut dem offentligt, samtidigt som de är en del av mina känslor, av mig som person. Orden blir äkta när jag hämtar från verkligheten, responsen jag får stärker mig. Här krass respons på ord och rytm, där respons på tankar (men även respons på ord och rytm faktiskt) vilket är mer kravlöst.
    Jag mår bra av mina bloggar.

    Hoppas du hittar ett bra sätt för dig. :)
    (Oj vad jag skrev långt nu, förstår du vilket underverk det är att jag är kortfattad i mina bloggar ;))

    SvaraRadera

Vill du lämna ett bevis på att du varit här och läst vad jag skrivit? Vad kul, gör gärna det!