måndag 20 september 2010

Sunday rainy sunday

Kärajestanes vad mycket (o)ljud det kan vara i ett omklädningsrum fullt med 8-åriga tjejer. Mina öron ville inte vara där. Inte min oroliga själ heller.
Jag gjorde trots det min moderliga plikt och stannade kvar tills fotbollskläderna var på. Snabbt som ögat begav jag mig sen ut i det befriande ösregnet. Hämtade regnkläder i bilen och stålsatte mig.

Första matchen i hennes liv. Målvakt. Den mest utsatta platsen av dem alla. Jag känner min dotter väl. Vet hur hon fungerar. När det går henne emot så blir det ihopbrytande av stora mått. Egentligen ville jag slippa se. Åka med den större på andra matchen. Nä mamsen, ställ upp. Bit ihop.

Det blev storstryk. Inte lillans fel men det tyckte hon. Jag försökte förklara att det måste till laganda. Alla måste hjälpas åt. Det går inte an att stå och prata eller rätta till håret med blicken bortvänd från bollen. Vilken tur att det finns människor med bättre tålamod än jag. Som kan ta sig an ledarskapet utan att bli skogstokig. Som tar ungarna för just det de är. Små tjejer som precis börjat spela.

1 kommentar:

  1. Tur att det finns ledare med tålamod! Själv hade jag nog, som du, brutit ihop ;D

    SvaraRadera

Vill du lämna ett bevis på att du varit här och läst vad jag skrivit? Vad kul, gör gärna det!