torsdag 23 september 2010

Tunga tankar

Huvudet känns som ett dinousarieägg. Skört men ändå fullt av innehåll. Linserna bränner sig fast på näthinnan och jag borde sovit för länge sen.

Pappershögen som låg travad så fint när jag började har spridit sig över hela golvet. Här och där ligger mina ord utfläkta. Ingen kan se. Alla kan se.
Så här vill jag inte ha det.

Jag måste börja om. Inspirationen måste återvända. Hela kvällen har jag läst vad jag skrivit. Om och om igen. Kastat om ordningen och vänt och vridit på scener. Inget känns helt OK.

Jag har kört fast. Blytunga tankar berättar att jag inte kommer att klara det. Det blir aldrig nåt resultat.
Sängen lockar med frestande erbjudanden. "Kom och lägg dig. Sov och dröm om din bok. Det löser sig."

7 kommentarer:

  1. Ibland kör man fast i skrivandet.
    En promenad brukar hjälpa, men det var kanske lite sent för det i detta fallet.

    SvaraRadera
  2. Hâr kan man verkligen kânna igen sig.

    SvaraRadera
  3. Bra beskrivet hur det kan vara. Fin metafor med dinosauriägget :-D.

    SvaraRadera
  4. Igenkänning!
    Gillar: "Här och där ligger mina ord utfläkta. Ingen kan se. Alla kan se. Så här vill jag inte ha det."

    SvaraRadera
  5. Vacker text som rätt effektivt speglar de flesta manusförfattares dilemma ibland.

    SvaraRadera

Vill du lämna ett bevis på att du varit här och läst vad jag skrivit? Vad kul, gör gärna det!