tisdag 21 september 2010

Vem är hon egentligen?

Det finns en satkärring som envisas med att hålla sig hemma hos oss. Så fort hon ser ett barn måste hon säga nåt negativt. "Varför har du inte plockat undan dina kläder? "Varför ser det ut som ett bombnedslag på ditt rum?" Sånt tjat är det hela tiden. Hon blir värre för var dag. Idag hann hon inte ens säga hej innan det sprutade gnäll ur munnen på henne.

Det värsta är att hon sänker stämningen brutalt med sin blotta närvaro. Ingen av oss i familjen vill ha henne där, allra minst jag. Vad ska jag göra för att bli av med henne? Nästan varje morron vaknar jag och tänker att "Idag ska hon minsann inte få komma in."
Tre minuter senare är hon där, jag hinner knappt stiga upp innan hon uppenbarar sig.

Hon hittar alltid en anledning till att spy galla över familjen. Sällan finns det nåt positivt att dra fram. Varför är hon på detta viset? Gör vi nåt fel? Vi kanske inte bryr oss om henne tillräckligt?

Jag vet att hon skulle vilja ändra sig. Hon vill flytta långt bort. Anledningen till att hon finns kvar är att hon inte har krafter nog. Hon kan inte bryta beteendet utan hjälp. Hon suger sig fast. Satkärringen.

Utmaning 21/9 Anledning

5 kommentarer:

  1. Utan att lägga någon värdering av själva situationen så vill jag bara säga att du beskriver det jättebra. Man känner när man läser!

    SvaraRadera
  2. Bra bra är ironin och självkänslan på topp eller vem av dom.....
    Eller annat vilket så vart man fundersam.

    SvaraRadera
  3. Usch så svårt! Väldigt bra beskrivet. Som sagt, jag tror att "jag" behöver hjälp att ändra sitt tankemönster.

    SvaraRadera
  4. Inte "jag" utan "hon" menar jag :-).

    SvaraRadera
  5. Du beskriver så väl frustrationen man så lätt hamnar i! Därför berör din text, man känner lika mycket för "satkärringen" som för resten av familjen.

    SvaraRadera

Vill du lämna ett bevis på att du varit här och läst vad jag skrivit? Vad kul, gör gärna det!