lördag 9 oktober 2010

Galet

Det smäller till ordentligt när Milla drar igen dörren till sitt rum. Hon skyndar sig att vrida runt nyckeln så att inte mamma kan komma in. Hon vet att det behövs.

Egentligen är det förbjudet att ha nyckel i dörren. Hennes mamma säger att det är för att hon är rädd att Milla ska bli inlåst om det börjar brinna, Milla vet att det är för att hon inte ska kunna smita undan.
En fristad, ett ställe att kunna dra sig undan på, det är just det som hon behöver ha ibland. Mamma är inte alltid så trevlig att umgås med. Hon fnyser åt tanken, fnysningen blir till en suck.

Suckar är allt för vanliga i deras hem. Liksom tårar och arga ord.

Hon hör hur mamma bökar runt ute i köket. Hon slamrar med glas och smäller i dörrar. Muttrar för sig själv.

Milla vet vad hon letar efter. Vinflaskan med lite kvar i. Den hon hade gömt undan i skafferiet. Bakom makaronerna stod den, så långt in som möjligt. Det hjälper inte. Milla har börjat med en ny rutin innan hon går till skolan.
Mamma försvinner redan strax efter sex så hon har tid innan hon ska väcka Rita. Hon går upp och letar igenom alla skåp och lådor. Det hon hittar häller hon ut. Flaskorna tar hon med sig och slänger på vägen för att mamma inte ska se sambandet. Hon är så virrig nuförtiden så hon glömmer både vad hon köpt och hur mycket hon druckit.

- Vad i helvete?!? skriker hon nu. Milla hukar på sängen och är glad för att hon hann låsa. Hon hör hur mamma närmar sig med hårda steg. Handtaget trycks ner och när dörren inte går upp bankar hon på den.

- Milla, öppna!
- Varför då?
- Jag vill prata med dig.
Hon hör hur mamma anstränger sig för att låta lugn.
- Nej, jag vill inte. Jag läser läxor.
 - Det får du göra sen. Nu kommer du hit.

Mammas röst är så där darrande vresig och Milla vet att det kommer att gå galet om hon öppnar dörren. Hon kryper längre in i hörnet och kramar sin kudde. Hon håller mobilen tätt intill munnen. Snälla, svara.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

6 kommentarer:

  1. En mycket levande text som förflyttade mig till Millas rum. Man önskar verkligen att det här inte var så vanligt som det faktiskt är... att det finns så många Millor.

    SvaraRadera
  2. Jag håller med Tant Gredelin
    Jag får ont i magen av bilderna jag ser.

    SvaraRadera
  3. Millas ångest ekar mellan raderna. Fint.

    SvaraRadera
  4. En levande, intensiv text som ger andnöd och ont i magen. Det gör mig ledsen att tänka att många barn har det så här varje dag.

    SvaraRadera

Vill du lämna ett bevis på att du varit här och läst vad jag skrivit? Vad kul, gör gärna det!