onsdag 20 oktober 2010

Svamparnas tystnad

Något väcker Milla ur slummern, ett ljud som inte fanns där nyss. Hon sitter lutad mot ett träd, den låga höstsolen värmer hennes ansikte. Den värmen kan inte mota bort kylan som genast sprider sig i henne när hon förstår att hon inte är ensam längre.

Hon reser sig upp med en suck och spanar mellan träden för att se vad det var som åstadkom knakandet. Hon är redan ganska säker på vad. Det är säkert Morgan. Inte vad, utan vem, alltså.
Hur väntat var inte det nu då? tänker hon argt och sparkar till mossan på en stubbe. Varför skulle jag få vara ensam i mer än en timme? Nänä, hem och finnas till igen. För andra.

Milla känner hur all frid rinner av henne, hur hon är tillbaka i irritationsträsket. Den stund hon skänkte sig själv tog slut alldeles för fort. "Jag går ut i skogen och plockar svamp" ropade hon in mot huset när hon smet iväg. För smiter gör hon.

Hon flyr ut i den skog där hon äntligen kan få lugn, där hennes tankar hörs. Som höstvindarna virvlar torra löv runt, runt i luften så vaggas hon till ro när det blir tyst. Där kan hon försöka tänka. Rivmärkena på hudens insida slutar klia. Som läkande salva brer tystnaden ett lager av skydd.

-Millaaaaa! hör hon Morgan skrika. Var är du?

Tystnaden följer lavarnas väg uppför stammen på den närmsta björken. Längst upp försvinner den iväg, ut i ett intet. Milla ser mot den klara oktoberhimlen och ber om att snart få komma tillbaka.

-Jag är här! ropar hon så att Morgan ska kunna möta henne.

Han kommer emot henne, frustande av ansträngningen. Milla tänker elaka tankar om att det nog inte skulle skada om han rörde lite mer på sig.
-Var har du varit? Jag har varit jätteorolig och barnen frågar efter dig.
Milla ser från honom till den tomma svampkorgen som står kvar bredvid björken.
-Det sa jag ju, jag skulle plocka svamp.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

11 kommentarer:

  1. En kvävande situation. Alla behöver lite egentid. Känner händerna runt Millas hals. Bra vinkel på "svamp".

    SvaraRadera
  2. Känner igen mig lite där med Milla. Egentid, få låta tankarna sväva fritt utan tyglar och avbrott.

    SvaraRadera
  3. Det finns många sätt att plocka svamp på. Kul.

    SvaraRadera
  4. Om jag vore henne skulle jag ha stuckit längre bort från huset.
    Lite sorglig text om livets måsten.

    SvaraRadera
  5. Ja, sorglig, samtidigt fin text om behovet av ensamhet. Egentid som vi måste bjuda varandra på. Bra.

    SvaraRadera
  6. Gillar rivmärkena på hudens insida

    SvaraRadera
  7. Fin berättelse, förstår hennes frustration.

    SvaraRadera
  8. Egentid är viktig.
    Gillar också rivmärken på hudens insida.
    :)

    SvaraRadera
  9. Gillar som man säger på facebook.

    SvaraRadera
  10. Fin berättelse, bra "ursäkt" för att dra sig undan och tänka för sig själv.

    SvaraRadera
  11. Engagerande text om behovet av ensamtid.
    Välskrivet, som alltid!

    SvaraRadera

Vill du lämna ett bevis på att du varit här och läst vad jag skrivit? Vad kul, gör gärna det!