tisdag 19 oktober 2010

Trevande över otydlig struktur

Fuktig mossa växer på vår kärlek
sprider en doft av jord
Av liv och död
Förmultnande löv lägger sig över
Skyddande täcke
Förgängligt i sin lätthet
Att blåsa bort

Som jag vill blåsa på smärtan
Lätta på bördan
Trevar mig fram över det tunga
Vätan fastnar i mina byxor
Knäna blir blöta som mitt sinne
Kalla

Handflatornas skrovliga struktur
gör gropar
Kroppens tyngd sprider tryck
Jorden packas ihop, mossan ger efter
Kroppsvärme tinar fläckar
Väcker hopp


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

4 kommentarer:

  1. Blir splittrad av innebörden.

    Men så har jag aldrig varit speciellt bra på diktning ;)

    SvaraRadera
  2. Groparna tycker jag om, och händerna som kan påverka.

    SvaraRadera
  3. Sorglig, ser en grav ... och kärlek

    SvaraRadera

Vill du lämna ett bevis på att du varit här och läst vad jag skrivit? Vad kul, gör gärna det!