tisdag 19 oktober 2010

Trycksvärtans struktur

Milla lägger tidningen på bordet, suckar och ser sig om i rummet. Som vanligt bara en massa annonser och dravel, tänker hon. Varför ödslar jag tid och pengar på skiten egentligen?
Nä, jag ska säga upp prenumerationen. Imorgon.

Hon har varit på väg att göra det flera gånger men stoppat sig själv i sista stund. Tänk om det står nåt viktigt, nåt som barnen behöver veta? I detta internets tidevarv borde den tanken inte ens finnas. All önskvärd information kan hon få på skolans hemsida, kommunens webbplats är helt OK om man letar efter nåt sånt.

Tidningen, som hon läst sedan hon var liten, den har spelat ut sin roll som informationskälla för länge sedan. Det som hon kan läsa där är redan gammalt, gårdagen är överspelad som en tennismatch från Björn Borgs gyllene tid. Milla håller kvar vid den här papperskopian som om det vore en sista länk till då.
Känslan av att krypa upp i sin sköna säng och läsa lokalnyheter, lösa korsordet och bara vara en stund. Vara någon annanstans. Den har inte samma klang som när hon var liten och njöt av stunden. Den ekar mest tomt som så mycket annat nuförtiden.

Det är vardagsstrukturen som ska bibehållas. Till varje pris. Hon vågar inte släppa taget om de små detaljerna. Då kan det stora rasa.

4 kommentarer:

  1. Bra tema och avslut, tror många håller fast i det lilla invanda för att försöka bevara en tänkt trygghet.

    SvaraRadera
  2. Bra om invand trygghet. Och längtan ut.

    SvaraRadera
  3. Ja vi är nog många som gillar struktur. Men i det här fallet känns det som om hon behöver en förändring. Bra skrivet.

    SvaraRadera
  4. Nä säg inte upp tidningen då förlorar jag jobbet.
    Vi ca 1000 personer i Sundsvall som är direkt beroende av det.
    Sen räknar dom med ca 9000 i Norrland.
    Läs på teckna mer abonnemang :)

    SvaraRadera

Vill du lämna ett bevis på att du varit här och läst vad jag skrivit? Vad kul, gör gärna det!