onsdag 13 oktober 2010

Varför nu?

För många år sen kämpade vi (speciellt jag) för att få till en bebis. Det gick månader, år. Minuter som var hemska. Mensdagar som var lika ovälkomna som en finne i röven på en cykelsemester på Gotland. Mitt i juli.

Det var undersökningar, tempkurvor, operationer. Allt som krävdes för att få de små, små äggen att släppa och komma rätt väg. Rätt mötesplatser skulle nås. Det krävs två för att dansa tango. Två beståndsdelar varav den ena vägrade att lämna varma goa boet. Ingen ägglossning, helt enkelt.

Man skulle känna när det skedde fick jag veta. Ägglossning känns. Jomenvisst, eftersom det är stort som ett strutsägg, tänkte jag i mitt stilla sinne. Fnös åt de "som visste".

Allt det där ordnade sig till slut. Tack och lov.

Nu - fem barn och en avknoppning senare så har jag ont som bara den exakt två veckor innan mensen kommer. Och den kommer verkligen exakt numera.

Livets underliga virrvägar har gjort det igen.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

2 kommentarer:

  1. Livet är sannerligen både virrigt och underligt.
    Å underbart!
    Kram, Fighter

    SvaraRadera

Vill du lämna ett bevis på att du varit här och läst vad jag skrivit? Vad kul, gör gärna det!