söndag 24 oktober 2010

Vill vila i nuet

Nästan varje dag åker jag förbi där du bor.
Jag ser de mörka fönstren.
Persiennerna som avskärmar dig från resten av världen.
Kroppen värker olika varje gång.
Sorg. Smärta. Ilska. Förtvivlan.
Inte en gång har det hänt att jag blir glad.
Inte vill jag svänga in.
Bara för att säga hej. Ge en kram.
Tala om att jag älskar, tänker på dig.
Fast du inte tror det.

Jag kan inte släppa fast det är det jag vill.
Man gör inte så.
Säger de som tror de vet.
De som ser allt från din horisont, hör det du säger.
Hur snubblande nära har det inte varit att jag gått för att aldrig komma tillbaka.
Varför stanna hos någon som ser allt i svart och drar ned också mig i smutsen?
Dina ord svärtar ner mitt rykte i vårt lilla samhälle,
smärtar långt in i min ömtåliga själ.
De är mycket de inte vet, de som tror på dig.

Alla gånger jag burit dig.
Tvärtom hade varit det naturliga.
Ett barn ska inte behöva vara starkast.
De musklerna ska inte tränas så tidigt.
Föräldrar ska bära sina barn.
Inget på den tiden var normalt eller naturligt.
Inte som i andra familjer.
Det har fortsatt så.

Nu vet jag att det finns något annat. Det är i det jag vill vara.
Fortfarande behöver jag någon som bär mig, någon som håller mig högt när jag vill sjunka.
Jag varken kan eller vill bära dig längre.
Det vi har haft går inte att glömma men det går att skjuta in i ett hörn. Där kan det ligga och samla damm.
Ibland tar jag fram bitar och borstar av dem för att hitta en förklaring. Finns där en förlåtelse?
Förståelse, möjligen.
Det som varit vill jag inte ha tillbaka, jag vill gå vidare. Det förflutna måste skuffas undan för att det ska kunna ske. Tyvärr är du en del av det som gör mig illa. Jag mår dåligt av att träffa dig, prata med dig.

Det kommer du aldrig att kunna rätta till.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

8 kommentarer:

  1. Sorgligt men vackert skrivet. Berör mig eftersom ett par av mina barn förmodligen ser på mig likadant. Det är inte alltid lätt att se vem som är skyldig för att saker blir som de blir.

    SvaraRadera
  2. Bra att vänta så länge med att yppa att det handlar om en föräldra-barnrelation.

    SvaraRadera
  3. Mycket gripande text. Gillar speciellt den här meningen:
    Det vi har haft går inte att glömma men det går att skjuta in i ett hörn. Där kan det ligga och samla damm

    SvaraRadera
  4. Drumalex, det är så sant. Inte ens fel att två träter. Det trista är låsningarna som gör att det inte går att vandra vägen på rätt håll...

    SvaraRadera
  5. tung och gripande,
    Bra flyt i texten.

    SvaraRadera

Vill du lämna ett bevis på att du varit här och läst vad jag skrivit? Vad kul, gör gärna det!