torsdag 25 november 2010

Väntar på godkännande

Ligger på sjukan och väntar på att sista besiktningen ska ge mig blankt papper så jag får åka hem. Längtar.

måndag 22 november 2010

Så skraj

Plötslig värk över vänster öga
Domningar i vänster arm
Bedövad tunga
Smattrande huvudvärk
Smådomningar i vänster ben.

Väntar på samtal från vårdcentralen.
Med min domnade tunga i halsgropen.

tisdag 16 november 2010

Tilltag

Väggarna kryper inpå.
Golvet gungar.
Taket närmar sig.
Vad ska jag ta mig till?

Mailboxen svämmar över.
Telefonen ringer.
Chefen kräver.
Vad ska jag ta mig till?

Vindarna letar sig fram.
Solen skiner.
Himlen väntar.
Vad ska jag ta mig till?

Strömbrytaren kopplar bort allt.
Jag lämnar.
Livet återstår.

Jag tar tag.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

fredag 12 november 2010

Kan bara vara på ett ställe

Jag ska ut på galej. Åka båt och gunga med.
Goda vänner, sällan sedda.
Träffas, umgås.
Ha det bra, koppla av.

Glömma trist, vara glad; - javisst!

Positiva vibbar.

Men, det finns alltid ett sånt, ett men.
Hinner inte framåt med annat.
Som behövs.

måndag 8 november 2010

Under ytan på ett blått skåp

Jag hittade ett skåp på en vind
Det var vackert, men slitet
Färgen var flagnad och blå
Nyfikenheten fick mig att undra
Hur hade det börjat?
När kom förändringen?
Hur många lager hade lagts till?
Hur många människor hade rört det?
Vem hade gjort det till det som nu var?

Jag började försiktigt skrapa på ytan
Först kom det fram lite grönt
Sedan var där ett lager vitt
Detta skåp var rikt på erfarenheter
Försiktigt blottade jag nakenheten
Allra längst in fanns det naturliga
Medfaret, men ändå välbehållet
Det var fortfarande vackert

Jag hittade en kvinna i en park
Hon var vacker, men sliten
Färgen var blek och grå
Nyfikenheten fick mig att undra
Hur hade det börjat?
När kom förändringen?
Hur många lager hade lagts till?
Hur många människor hade rört henne?
Vem hade gjort henne till den hon nu var?

Jag började försiktigt skrapa på ytan
Först kom där lite hat
Sedan fanns ett lager rädsla
Denna kvinna var rik på erfarenheter
Försiktigt blottade jag nakenheten
Allra längst in fanns det naturliga
Medfaret och kantstött men närvarande
Det var fortfarande vackert

Allt är inte vad det synes vara
Vi föds och vi förändras
Lager läggs till lager
Erfarenheten sätter sin prägel
Människor rör vid oss och lämnar spår
Vi blir de vi är


ãEttie 2002-02-18


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Bättre begagnad

Har du lust att träffa mig igen?
Tycker du att jag var nåt att ha?
Gjorde jag nåt fel?
Vad var det som var bra?
Visst hade vi det mysigt?
Visst vill du väl träffa mig igen?
Har du tappat mitt nummer?
Jag skickar det för säkerhets skull.
Teknikens under, du vet.
Inte alltid så pålitliga.
Jag kan maila det också.
För säkerhets skull.
Så du inte missar chansen att träffa mig igen.

För det vill du väl?

söndag 7 november 2010

Kryphål

Du är här hos mig nu. Trots att jag inte vill ha dig.
Du kommer och tränger dig på.
Som en envis förkylning retar du mina sinnen och får mig att vackla.

Det som en gång var ett litet hål växer för varje gång du hälsar på.
Går jag fram till kanten riskerar jag att trilla dit.
Du tar min hand och leder mig dit. Säger att jag ska titta. Se.

Där nere har du det du är så rädd för. Om du sträcker dig kan du nå.
Ta tag i det. Du kan vara min stege, säger du.
Klättra ner och försök.

Det är för mörkt, svarar jag. Jag vill vara i ljuset.
Ljuset kan inte finnas om inte mörkret får hjälpa till.
Ditt svar får mig att darra. Mitt hjärta vill inte.

Med dina tvingande känder får du mig ned på knä. Jag kan inte stå emot.
Min styrka har tagit semester. Kvar finns vikarien. Den svaga, oerfarna.

Lägg dig ned och kryp fram till kanten. Din röst är fylld av ordergivning.
Jag lägger mig platt.
Fröken Ångest är här igen.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

fredag 5 november 2010

Avbrottet har påbörjats

Milla drar benen efter sig. Hon vill inte komma hem för tidigt. Bussen var för en gångs skull inte försenad och när hon närmar sig området där hon bor är det fortfarande tidig eftermiddag.
Det är fredag och vädret är grått. Solen som strålat varenda dag i veckan lyser med sin frånvaro. Kanske lika bra det, tänker hon. Det passar bättre nu när jag ska vara ledig hela helgen.

Milla önskar att hon kunde vara så där larvigt fredagsglad som hennes klasskompisar är. Fnissa och tramsa sig bara för att det snart är helg. Se fram emot att vara med familjen, umgås med vänner och kanske festa.
Ta ett glas vin eller en öl. Eller två. Njuta av det. Inte få ont i magen av blotta tanken.

Redan när hon ser lägenhetsdörren vet hon hur det kommer att vara därinne. Mamma har säkert redan tjuvstartat helgen med några glas för att varva ner. Hon hittar alltid nån anledning till att gräva fram flaskan. Rött eller vitt spelar ingen roll. Millas mamma är ingen finsmakare precis. Hon är en helgalkis som är på god väg att bli heltidssupare. Det går inte en dag utan att hon stinker fylla.

Den senaste månaden har Milla sett henne falla allt längre ner i gropen. Senast igår snubblade hon när hon skulle gå och handla. Hade inte Milla varit där och tagit tag i hennes arm så hade hon blivit liggande på marken. Som en annan a-lagare som ingen vill hjälpa upp. Ett fyllo som andra. Milla hymlar inte med fakta längre. Det var längesen hon slutade låtsas. Kompisarnas anspelningar som hon försökte skämta bort eller de gånger lärarna frågade hur hon hade det hemma och hon svarade "Bra" med nedslagen blick. De dagarna är förbi.

Hon har ställt sig i bostadskö. Mamma får klara sig bäst hon vill nu.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,