söndag 7 november 2010

Kryphål

Du är här hos mig nu. Trots att jag inte vill ha dig.
Du kommer och tränger dig på.
Som en envis förkylning retar du mina sinnen och får mig att vackla.

Det som en gång var ett litet hål växer för varje gång du hälsar på.
Går jag fram till kanten riskerar jag att trilla dit.
Du tar min hand och leder mig dit. Säger att jag ska titta. Se.

Där nere har du det du är så rädd för. Om du sträcker dig kan du nå.
Ta tag i det. Du kan vara min stege, säger du.
Klättra ner och försök.

Det är för mörkt, svarar jag. Jag vill vara i ljuset.
Ljuset kan inte finnas om inte mörkret får hjälpa till.
Ditt svar får mig att darra. Mitt hjärta vill inte.

Med dina tvingande känder får du mig ned på knä. Jag kan inte stå emot.
Min styrka har tagit semester. Kvar finns vikarien. Den svaga, oerfarna.

Lägg dig ned och kryp fram till kanten. Din röst är fylld av ordergivning.
Jag lägger mig platt.
Fröken Ångest är här igen.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

9 kommentarer:

  1. Bra, känner maktlösheten. Min styrka har tagir semester...gillar.

    SvaraRadera
  2. Tycker om hur du använder begreppet nedåt. Vi är så inprogrammerade på att vi ska upp hela tiden, i din text är det något som pockar och lockar och visar på ner. En skenbart enkel text, med mycket djup.

    SvaraRadera
  3. Gillar också meningen Min styrka har tagit semester. Känner ångesten strömma mot mig.
    Jättebra text

    SvaraRadera
  4. Tycker du lyckats bra med din beskrivning av ångest och hur den får en på fall.

    SvaraRadera
  5. gillar... min styrka har tagit semester . snyggt.
    jobbigt verkar hon ha

    SvaraRadera
  6. Mycket bra! Ångestfyllt.

    SvaraRadera

Vill du lämna ett bevis på att du varit här och läst vad jag skrivit? Vad kul, gör gärna det!