tisdag 18 januari 2011

Drift eller bedrift

Regnnatt fick en fråga om vad som driver henne i bloggandet och nu skickar hon frågan vidare till sina läsare. Jag är en av dem som hälsar på och gläds åt att få komma in och se hur det är. Hos henne. Med hennes vackra ord. Alltså känner jag mig träffad och rannsakar min egen bloggdrift.

Jag kan på rak arm erkänna att jag ägnar mycket tid åt att tänka och känna vad gäller mitt bloggande. Inte så att jag känner efter 38 gånger innan jag publicerar, det är oftast snabbtryckning på Publicera-knappen.
Nej, det är bloggfenomenet i sig som kringlar omkring i min emellanåt degiga hjärna. Förresten, inte bara i hjärnan. Hjärtat är med och drar i degtrådarna. Spänner ut och släpper med ett "tjong". Ner på bakbordet där det knådas. Kastas omkring.

Min första blogg hade mitt namn som adress, helt öppen med andra ord. Jag ville ha en spark i baken, en anledning, ett driv o s v att få struktur på min träning. Den just då - sedan ca 25 år tillbaka - obefintliga. Det fungerade kanon. Jag satte igång att träna och skriva om det. Träffade på andra i samma situation och vi peppade varandra. Till slut kändes det som att jag skrev mer om träningen än utförde den. Det blev mer och mer andra ämnen som avhandlades.

Den bloggen har funnits i ca 2 år. Korta perioder har jag haft uppehåll. Orsakerna till det har varit att det blivit för mycket. För mycket surfande hos andra för att läsa vad de skriver. Kommentera för att visa att jag fortfarande finns så att de inte glömmer bort mig. För att visa att jag fortfarande ser dem, jag har inte glömt. Till slut kändes det som att jag skrev för att andra skulle läsa, inte för att jag själv ville skriva. Bekräftelsebehovet växte. Kolla statistik. Varför får inte jag följare? Vad gör jag för fel? Ormen blev av den giftiga sorten och slingrade sig in i mitt skrivande. Det var inte roligt längre.

Jag vill inte ha det så. Visst, jag vill att andra ska läsa det jag skriver. Skulle jag säga något annat vore det lögn. Jag vill ha kommentarer, det är en viktig del att få respons. Människor som berörs på ett eller annat sätt. Jag vill också ge kommentarer till det jag läser, som berör mig. Personer jag inte känner men som ändå blir en del av min värld eftersom jag får ta del av deras liv.

Ett vägskäl där jag stod och trampade länge. Velade åt vilket håll jag skulle gå. Stanna eller släppa och satsa? Vid det laget hade jag haft flera bloggar igång samtidigt ett bra tag. Bland annat denna där jag uteslutande ägnade mig åt Skrivpuffande och en och annan avvikelse under anonymitetens flagg. Det är väldans skönt att segla under den. Speciellt om man ibland vill häva ur sig små anekdoter ur vardagen och ens familjemedlemmar inte vill ståta med rollerna i den såpan.

Skriva är i sig en drift för mig. Ett positivt måste. Helt enkelt. Det finns nog ingen annan situation eller sysselsättning som kan få mig att vara så i nuet som när jag skriver om något som engagerar mig på ett eller annat sätt.
Detta inlägg som jag skrev för inte så länge sedan beskriver rätt bra hur jag menar och känner inför mitt bloggande.

, , ,

2 kommentarer:

  1. Tack! Jag blir ju väldigt glad av ditt, av hur du leker lätt med orden. Blir dessutom glad över igenkänningen. Detta att få segla under anonym flagg t.ex. Det är ju jag som vill lufta tankar, inte mina närmaste. Responsen, att få och ge kommentarer, hur viktigt det är. Samtidigt så svårt ibland. Att hitta rätt i floden av bloggare. Jag måste t.ex. ge mitt skrivande en riktning, en ärlighet. Det passar inte alla, å andra sidan, alla passar inte för mig.
    Glad du finns! Kram

    (Och nu ser jag hur dumt det ser ut att vara dubblerad i följarhörnan, så jag plockar bort en omgång, om du undrar varför ;))

    SvaraRadera
  2. Ahaaa, det var din dubbel som försvunnit. Tänkte att jag kanske hade trampat någon på tårna (vet iofs inte med vad) och blir lite trött på mig själv att jag genast började fundera på det. Jag ska ju skriva vad jag vill... Svårt det där.

    SvaraRadera

Vill du lämna ett bevis på att du varit här och läst vad jag skrivit? Vad kul, gör gärna det!