lördag 8 januari 2011

Stanna, vända eller gå?

Många dagars tankar. Sluta? Slå ihop? Göra om?
Har testat ett tag och det blir för mycket kluvna tankar.
Tiden som ska täcka upp mellanrummen i radernas tomhet.
Inte finns den till så olika ställen.

Sliten mellan två platser. Önskan om att ingen vet, kombinerad med viljan att synas.
Det är svårt. Orden räcker inte alltid till. Inte när de ska blandas och delas upp.
Eller jo, de räcker. Ibland blir de för många. Men fel.

Varför ska jag fortsätta?  Vem bryr sig? Tunga tankar drar ned mig till botten på lådan med ord.

Lusten försvinner och det är ett nederlag. Den lilla sista pusselbiten som gör att jag mår bra.
Skrivandet. Det riktiga. Vill inte missa det. Vill ha hela bilden.
Det får nog bli nedläggning trots allt. Eller istid på allmänhetens åkning.
Anonymitetens dimma får större rum. Slöjorna får dölja mig.

Det finns en glädje i att äntligen ta det nederlaget. Vända på det och ge allt. På ett ställe.

, , ,

5 kommentarer:

  1. Bara du fortsätter att skriva kan du lägga ner allt annat.

    SvaraRadera
  2. Kanske fungerar det att inte kämpa emot utan ta nederlaget och (förhoppningsvis) sedan få ny lust. Hoppas jag.

    SvaraRadera
  3. I alla nederlag brukar det finnas en vinst som gör att man trots allt kan fortsätta. Gillade din text som satte fart på tankarna

    SvaraRadera
  4. Nej! Lägg inte ner! Ha, jag är rätt människa att ryta va? Ler åt hur mycket jag känner igen eget och hur jag själv kämpar ;) Att flytta på två ställen samtidigt som jag nu gjorde utan att nämnvärt förändra är nog absurt, har gett total tunghäfta.
    Ps. Vägvisning finns. Kram!

    SvaraRadera

Vill du lämna ett bevis på att du varit här och läst vad jag skrivit? Vad kul, gör gärna det!