torsdag 13 januari 2011

Med en liten, nästan ohörbar suck ser Milla upp.
Där står hon. Angelika. Klassens vackraste. Kanske skolans. Om hon får säga det själv.
Hon som står i mitten och suger i sig av killarnas dreggel. Idioterna som är som planeter.
Runt runt snurrar de, utan att komma nånvart. Den ene värre än den andre. Se mig, ta mig. Välj Mig.

" - Ja, vad vill du?" frågar Milla med en röst som dryper av förakt. Och trötthet.
" - Kan du hjälpa mig lite?" frågar Ankan. Milla kallar henne det för sig själv. Hon vet att det skulle slita upp revor i Ankans självkänsla om hon visste. En fågel som vaggar fram, tjattrar och är dum som en gås är inget man vill förknippas med.
Inombords flinar alla de små avundsjuka atomerna mot varandra. Millas känslor, ihopkopplade till arga och bittra kärnor. Nu hoppar de runt, kastar sig mot insidan av Millas mage och får henne att må illa. Hon vill inte vara elak.

"- Med vad?"
Angelika ser spänd ut, nästan lite rädd. Milla undrar vad det är frågan om och magen känns ännu mer orolig.
"- Jag skulle vilja be Tobbe komma på min fest och du har ju tumme med honom. Kan du fråga?"
Milla sväljer hårt. Tobbe? Fest? Hennes Tobbe gå på fest hos Ankan? Nu mår hon verkligen illa.

Nu är det inte så att Milla och Tobbe är tillsammans. Hur mycket hon än skulle vilja att det var så. Hon är för feg. För annorlunda för honom. Fast han pratar ofta med henne. När de är ensamma. Om hans tuffingar till kompisar är i närheten tittar han knappt åt hennes håll. Hennes bästis Jossan tycker att Milla är en idiot som bryr sig om honom överhuvudtaget. Kanske är detta ett tecken? Om hon skickar Tobbe i armarna på Ankan så behöver hon inte undra längre. Då vet hon.

,

11 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Jag vill läsa mera.... en otroligt fängslande text med poetiska inslag.

    SvaraRadera
  3. Gillar dina ordval och vill läsa mer. Hon blir mer och mer levande inför mina ögon

    SvaraRadera
  4. :), Hur långt har du hunnit, för om jag förstår det rätt så är Milla en karaktär i din bok. Kanske till och med huvudperson.

    SvaraRadera
  5. Det sociala spelet är intressant. Fint besrivet.

    SvaraRadera
  6. Svettigt inträngande, bra!

    SvaraRadera
  7. Jag tycker om dina texter om Milla. De är starka, kärnfulla juveler om Livet självt sett genom ögon ibland för unga för att behöva se allt de ser. Du har en sällsam förmåga att nå ner på djupet av saker och ting. Vackert.

    SvaraRadera

Vill du lämna ett bevis på att du varit här och läst vad jag skrivit? Vad kul, gör gärna det!