måndag 10 januari 2011

Pappa är bäst, ingen protest?

Vår minsting (8 år) stannade mitt i steget, på väg mellan köksbordet och skafferiet. Såg uppfordrande på oss.

"När jag blir stor ska jag och min man också sitta i soffan och låta våra barn arbeta..."
Eeeh, jaha... var det enda jag fick fram.
"Om jag nu hittar nån, förstås."
- Varför skulle du inte göra det?
"Jag ska ha en riktig karl. En stilig. Som man kan lita på. Som pappa."
Här blev det lite fniss från oss föräldrar, av olika anledningar tror jag. Behöver kanske inte gå in på vilka :-)
Hon fortsatte plocka undan på bordet.
"Men det finns nog inte så många i min ålder."

Där kom det förlösande gapskrattet, det gick inte att hejda.

, , ,

9 kommentarer:

  1. :) älskar barns reflektioner på saker!

    SvaraRadera
  2. Blev alldeles varm i hjärtat. Vad rart!

    SvaraRadera
  3. Haha, härligt och spontant. Som barn är!

    SvaraRadera
  4. En sån karl har jag letat efter hela livet*B*

    SvaraRadera
  5. Hahahaha... härlig situation, snyggt återberättad så den fångar hela känslan!

    SvaraRadera

Vill du lämna ett bevis på att du varit här och läst vad jag skrivit? Vad kul, gör gärna det!