söndag 9 januari 2011

Svalt de dåliga orden för att samla nya

Påverkan från ord som inte riktigt vill sammanfogas till mening(ar).
Visst eget tvång att samla ihop till text.
Till vilken nytta? För vem?

Helt rättvist - och väntat - resulterar detta i ett svalt intresse från läsare.
Dåligt med följare. Ännu sämre med kommentarer.

Här i Kupan skriver jag när/om/hur jag vill.
Anonymitetens svalka tillåter hetta och ger värme.
Orden lämnar mig inte utan att jag ger dem mening.

Frihet.

Resultatet blir att ni känner det. Ni kommenterar och gör mig glad.
Det är när orden får komma utan tvång som det blir kontakt.

Idag har jag släppt iväg mitt gamla skepp ut på havet.
Det får ligga där och guppa på vågorna. Driva omkring.
Kanske jag en dag kallar på Kustbevakningen och fångar upp det igen.
Just nu vill jag hellre sitta här.
På stranden spolas mina fotspår bort och jag vänder mig om för att träda nya stigar. In i det mörka som behöver ljusas upp. In i det vardagliga som nu kan tecknas utan ånger. Jag gömmer mig bakom grenar som skuggar och ger mig mod.

Här ska det skrivas. Det som vill skrivas.

, ,


Följ min blogg med bloglovin

9 kommentarer:

  1. Det räcker långt tycker jag.

    Läser dig från den dagen du lämnade din fina kommentar inne hos mig.
    Är lite dålig på att lämna spår själv...
    Önskar mig själv bot och bättring.

    Hej så länge...

    /Marie

    SvaraRadera
  2. Åh, detta att släppa sina skepp på havet... :)

    Viljan till kontakt är det viktiga. I skrivandet. Helst den som finns där utan att men ropar efter den. I allt skrivande behövs respons och riktning, i blogg blir det så synligt om man är ensam... och det är nog precis som du skriver, det är tankarna som inte är hämmade som är så ärliga att de tränger in. Jag är glad du skriver! Och du fick in dagens ord, vilket är långt mer än jag ens börjat grunna på ;). Fint!

    SvaraRadera
  3. "man ropar" står det egentligen ;)

    SvaraRadera
  4. Marie, jag är också sån i perioder. Vill lämna spår men kan inte. Ibland känns det som att det bara blir platt när jag ska kommentera något som är så genomtänkt och vackert så det nästan gör ont. Då känns det för lite att bara skriva "Bra". Jag är glad över att veta att du läser ändå :-)

    Regnnatt, du har rätt. Det är det som blir jobbigt, när man börjar ropa efter respons. Då går det fel. Nu släpper jag orden loss, det är snart vår!

    SvaraRadera
  5. Snyggt formulerat! Jag känner också friheten här på skrivpuffen.

    SvaraRadera
  6. En vacker havsbild. Tycker om. Skriv på!

    SvaraRadera
  7. Tycker om metaforerna... och hur du funderar kring skrivandet.

    SvaraRadera
  8. Ja, visst är det ganska fantastiskt på sitt lilla anonyma vis. Fina metaforer som sagt!

    SvaraRadera
  9. Det är bra - man ska inte känna något tvång utan göra det av glädje

    SvaraRadera

Vill du lämna ett bevis på att du varit här och läst vad jag skrivit? Vad kul, gör gärna det!