torsdag 11 oktober 2012

Gnager


Låt bli.
Bry dig inte.
De har fel.
Det är deras förlust.

Ändå... jag kan inte låta bli.

Det gnager i mig.
River och sliter.
Vill mig ont.
Råttornas tänder gnager.

Mitt ömma kött värker.
Svider efter betten.
Onda bakterier frodas.
Jobbar med mig själv för att släppa.

Ändå... jag kan inte låta bli.

Imponeras.

Av sätt de kan göra illa på.
Av andra råttor som dras till dem.
Till deras tuggade människokött.
Idisslande förstärker de varandra.

Hur klarar de det?

Jag är imponerad.





7 kommentarer:

  1. Bra, jag ryser när jag läser om råttorna. Jag tror den kan tolkas på flera olika sätt.

    SvaraRadera
  2. Jag är inte imponerad. Men av det du skriver är jag imponerad.

    SvaraRadera
  3. Bra text, äckliga råttor.

    SvaraRadera
  4. Ryser jag med. Det gör så ont.

    SvaraRadera
  5. Jag tolkar din text som en bild av någon som inte kan låta bli att engagera sig i andra männskor. Om orättvisor, som man känner sig maktlös inför. Fint.

    SvaraRadera
  6. En imponerad rysning från mig med.

    SvaraRadera

Vill du lämna ett bevis på att du varit här och läst vad jag skrivit? Vad kul, gör gärna det!