fredag 5 oktober 2012

Distraherad

-Mamma, kan du kolla här?
Yngsta dottern ropar från hallen. Knappt har hon hunnit stänga dörren om sig förrän jag känner det. Ögonblicket är borta. Igen.
Ut i det tomma, intetsägande beger det sig. In i den överfulla dammiga skrivlådan. Flyttar dit. Igen.

Intetsägande. Intet sägande. Jag får inget sagt. Känner mig intetsägande.

När? Var? Hur? Varför kan jag inte få vara ifred? Skriva allt jag vill. När jag vill. Åtminstone få fundera över hur jag vill det. Alltid är det något som kommer i min skriftväg. Frustrationen växer och förtar orden. De förminskas och förringas. Det blir intet kvar till sägande.

Tankarna som fanns klara och utstakade kroknar och förtvinar. Skrivkamp blir till skrivkramp.

,

5 kommentarer:

  1. Fast du fångade skrivkampsögonblicket.

    SvaraRadera
  2. Välskrivet och fullt av igenkänningspotential.

    SvaraRadera
  3. Igenkänning. Den sköra såpbubblan. Men har man bara hunnit få ned några ord så kommer man ibland ut bättre!

    SvaraRadera
  4. Känns igen, men du fångade det bra.

    SvaraRadera
  5. Du kanske behöver åka bort ibland?

    Om texten nu är ett uttryck för din egen situation.

    SvaraRadera

Vill du lämna ett bevis på att du varit här och läst vad jag skrivit? Vad kul, gör gärna det!